Min pappa är den starkaste människan jag känner. Den starkaste människan jag någonsin sett.
Han har alltid funnits där för mej. Ända sen jag var liten har han skyddat mej från allt. Verkligen allt. Det gör han än idag, och jag förstår inte hur han orkar. Min pappa är sjuk. Det har han varit så länge jag kan minnas. Det finns många som inte ens kan tänka sej hur det är. Han har inte alltid kunnat göra en massa saker, han har ofta legat på soffan och mått dåligt. Han har det jättejobbigt. Jag skulle göra vad som helst för att han skulle slippa ha sån värk överallt varje dag.
När jag var liten hade jag det jättejobbigt i skolan. Jag kunde inte gå en enda dag i skolan utan att få höra av de stora niorna hur äckligt liten jag var eller att jag var ett dagisbarn. När man är liten och blyg blir man väldrigt lätt bortglömd och utsatt. Saker som dom andra hånade mej för gick jag och tänkte på varje dag. Men mina föräldrar fanns alltid där för mej. Speciellt pappa. Han fixade en massa saker i skolan och jag minns att jag var så himla stolt.
Pappa har alltid varit så rädd om mej. Jag kan inte gå ut på kvällen utan att han måste ha kontakt med mej och veta vart jag är. Ibland kan det bli lite jobbigt, men jag uppskattar det enormt mycket. Jag beundrar honom för att han orkar så mycket. Fast han igentligen inte gör det så gör han det ändå. Han tänker alltid så mycket på alla andra helatiden, han glömmer bort sej själv ibland.
Han är så van att han får en massa nya problem med sin kropp så han slutade säga till när någonting mer blev fel.
Det var en kväll, runt jul. Det hade vart en vanlig dag och jag skulle precis lägga mej i sängen och sova, det var bara min pappa, jag och min lillebror hemma och mamma var på jobbet. Jag hörde pappa hosta till (som han brukar göra eftersom han har fel på lungorna) och av någon anledning fick jag en olustig känsla i kroppen och gick upp och kollade så allt var okej. Då ser jag pappa ligga i sängen med en sjuk frossa. Hans fingrar och tår var helt kritvita. Eftersom han frös så mycket så gick jag och hämtade en värmefilt åt honom, han sa åt mej att sluta för det skulle gå över. Men jag märkte att nåt var fel. Hans fötter var så kalla så jag gick och fyllde en vattenflaska men varmt vatten och la vid hans fötter. Jag sa till honom att jag ville ringa till mamma, men han sa att jag absolut inte fick göra det för då skulle han bli arg. Men jag gjorde det ändå.
Hade inte jag fått den där känslan när jag hörde honom hosta hade inte min pappa varit vid liv idag.
Mamma kom hem och hämtade honom och körde hnonom till aktuten, väl där fick han 40 graders feber och blev jätte dålig.
Han hade fått en blodförgiftning.
Jag har tappat räkningen på alla saker som pappa har.
Min pappa är så stark. Även fast han är så sjuk så gör han alltid en massa saker för oss alla helatiden. Helatiden.
Vi har ett jätte vackert hem tack vare honom.
Min pappa är så duktig och bra på allting, och han vill så gärna göra så mycket. Men han kan inte.
Han har haft det jättejobbigt nu i vinter. Eftersom han opererat sin armbåge och flyttat på en nerv så har han haft ont. Han har inte kunnat vara utomhus alls för han fått så ont. Men ändå så går han med min lillebror till skolan varje morgon, han smiter iväg och handlar för han vill verkligen det. Men sen kommer det, han får jätte ont. Det gör så ont att se honom må dåligt. Min pappa.
Det har varit så knasigt med allting, och såna resurser som ska hjälpa har bara skitit i honom.
Jag blir så förbannad varje gång jag får höra nåt nytt, någonting som blivit nekat för dom anser att det är på ett annat vis än vad det verkligen är. Blir arg på folk som kan sitta i sina kostymer och bestämma massa skit. Folk har inga hjärtan längre. Allt handlar bara om pengar för de flesta nu. De har inga hjärtan! De har inte kunskapen att sätta sej in i någon annans situation för det enda de bryr sej om är sej själva. Och pengar såklart.
För mej betyder inte pengar någonting alls.
Det som betyder någonting är min familj. Min familj är allting för mej.
Jag skulle göra vad som helst, verkligen allt för att min älskade pappa skulle bli frisk från allt. Jag ser på honom hur jobbigt allting är.
Pappas hobby är att fiska, men det har blivit så svårt för honom.
Kan du tänka dej, ni som har någonting som ni älskar att göra, ni som spelar hockey, innebandy, dansar osv..tänk om ni inte kunde göra det längre. Tänk om ni inte kunde göra det ni verkligen brinner för mer bara för ni är sjuka och får ont.
Pappa brukade sitta och göra egna fiskeflugor. Han lärde mej när jag var mindre. Nu minns jag inte sist han gjorde det. Han säger väldigt ofta saker som " det där materialet kan man göra riktigt fina flugor av", och det gör lika ont varje gång. Han kan knappt sitta och äta vid matbordet utan att få ont. Fattar ni ens?
Så länge jag kan minnas har min pappa kämpat mot dåliga läkare som inte gjort operationer rätt och som behandlat honom illa. Inte ens jag kan föreställa mej hur han mår. Men jag kan tänka, och jag har ett hjärta.
Min största önskan just nu är att pappa ska få en betald resa till någonstans där det är varmt. Eftersom värme gör så han slipper lite utav värken för ett tag så skulle det vara det bästa för honom. Och kan kan slappna av, sola (vilket han älskar att göra). Han älskar värme. Varje gång vi vart utomlands i en vecka har han mått så bra. Och jag vill att pappa ska må bra.
Hade jag kunnat hade jag tagit all hans smärta.
Jag älskar min pappa, han är den bästa.
Han är min pappa.
Jag älskar honom.
